Kåseri: Berts Cheva

Bert tog sitt körkort 1953 och fick då av sin pappa en bättre begagnad Chevrolet från 1929. En för sin tid trevlig bil som väckte stor beundran hos 50-talets ungdomar. Att ha en egen bil och till råga på allt en Chevrolet gick hem hos flickorna. Bert var mycket medveten om vilken flickmagnet han hade och vid ett tillfälle gick det så hett till i Chevan att han blev av med sin skjorta – men inte på det sätt ni tror!staffan svedenborg, bil krönika, chevrolet 1929, bilplatsen.se,bilplatsen, däckverkstan, däcktidning, sajt om däck, allt om däck, bra däck, billiga däck, däcknyheter, däckinfo

Bert var redan då en gentleman ut i fingerspetsarna och hämtade alltid sitt kvinnliga sällskap på avtalad tid och plats. På den tiden – då utan bilbesiktning var det inte alls så ovanligt att en bil med över tjugo år på nacken hade sina brister. För Chevans del var det bromsarna som alltid fallerade, men ännu värre då, ett trasigt dörrlås på passagerarsidan.

Med sig i bilen hade Bert alltid ett par ordentliga vedklabbar. Inte för att bilen var gengasdriven utan för att de fungerade som bromshjälp. För att försäkra sig om att eländet verkligen stannade vid till exempel bensinpumpen slängdes vedträna ut under hjulen efter ett bestämt mönster. Som extra bromsförstärkning hade ett par plankor tagits bort från golvet i baksätet så att baksätespassagerarna kunde sätta ”klackarna” i backen när så behövdes.

Sällskapet för kvällen var Gullan P. Udding – kan vi kalla henne – och som Bert hämtat upp vid hennes jobb, som var på ett konditori i Bromma då hon slutade vid klockan åtta. Färden gick mot Stockholms city. Farten var inte speciellt hög, däremot stämningen och nere vid Stureplans-rondellen hände det. Bert styrde in i rondellen, bilen krängde till lite och plötsligt öppnade sig passagerardörren på grund av det krånglande låset – varpå ”kvällens attraktion” gjorde en snabb sorti genom det gapande dörrhålet. Nä, man hade inte säkerhetsbälten på den tiden om någon skulle undra…

Skjortlös
Bert fick stopp på Chevan efter 200 meter tack vare ett par vedträn. Hans första reaktion var att han frös, och kände sig naken på något konstigt sätt. Inte nog med att han förlorat sin dam som vägrade att sätta sig i bilen igen, utan också skjortan som hon dragit med sig i fallet när hon desperat hade försökt betvinga centrifugalkrafterna i rondellen fastän farten varit mycket låg – i knapp promenadtakt.

Gullan P. Udding behövde aldrig mer åka i Berts Cheva från 1929 då de något år därpå gifte sig och bytte upp sig till en ny och modern Jaguar, som då var en av de första bilar som hade skivbromsar runt om och verkligen kunde bromsa, utan vedträ eller hål i baksätets golv.

—> Kåseri Från boken ” Mitt liv bakom ratten” som finns att köpa genom att klicka här<—-

Tags: ,



Nyheter